Efter mikrokirurgernas konferens i New York satt de ledande kirurgerna och drack. När de blev berusade började de tänka på deras största triumfer.

Den första, en australiensisk kirurg berättade:
Vi fick in en kille som klämde sig i en press vid ett tryckeri förra året. Allt som var kvar var lillfingret. Vårt lag av kirurger konstruerade en ny hand, byggde en ny arm och en ny kropp, så att när han till slut återgick till arbetet blev han så effektiv att han gjorde fem personer arbetslösa.

Det är väl ingenting, sa en amerikansk kirurg. Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor. Allt som blev kvar var håret. Vi konstruerade en ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade honom tillbaka till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50 personer arbetslösa.

Den svenska kirurgen ville inte vara sämre:
En dag när jag var ute och gick kände jag lukten av en fis. Jag tog fisen till sjukhuset i en skräppåse, släppte den på bordet och började jobba. Först slog vi in fisen i ett rövhål, byggde nya skinkor, satte fast en kropp på den ena änden och ben på den andra änden. Till slut blev det en man som heter Göran Persson och han gör ett helt djävla land arbetslöst.